–
Innehåll:
Upsala-Ekeby: 1886-1979
En kort summering av Upsala-Ekebys verksamhet
Lerans magi
Om det konstnärliga lergodset
Korta biografier över utvalda konstnärer
Ingrid Atterberg
Vicke Lindstrand
Hjördis Oldfors
Harald Pettersson
Marie Simmulson
Anna-Lisa Thomson
Upsala-Ekeby: 1886-1978
År 1886 köps hemmanet Ekeby av en grupp företagare, med familjen von Bahr som huvudägare. Här startar berättelsen om Upsala-Ekeby. Man tänker använda leran på platsen, som det finns till synes obegränsat av, för att göra tegelsten, kakelplattor och kakelugnar.
1916 köps Upsala Kakelfabrik och därifrån hämtas även Axel Sterner, som blir VD. Vägen framåt är expansiv och man köper även Boivies kakelfabrik (1917), Örebro Fajansfabrik (1925), Gefle Porslinsfabrik (1935) och S:t Eriks Lervarufabrik (1937).
Föremål av
Mari Simmulson, 1949
Man satsar på både teknik, med högeffektiva tunnelugnar, och på det konstnärliga. Konstnärliga ledare och konstnärer knyts till verksamheten. På 1950-talet når fabriken sin topp, såväl konstnärligt som ekonomiskt. Det formges föremål i absolut toppklass, med både svensk och internationell måttstock mätt, där många föremål ses som klassiker idag. Och försäljningsorganisationen turnerade framgångsrikt land och rike runt.
Men när konjunkturen vänder så slår det hårt. Man hanterar vikande försäljning med att strypa resurser till formgivning och långsiktigt arbete. Vilket leder till sämre kvalitet och ännu sämre försäljning. Trots att många fina föremål formges under 60- och 70-talen så är det en långsam färd mot det som blir slutet. 1973 slutar man helt att designa nya föremål och 1978 bränns den sista kakelplattan vid Ekeby.
Men varumärket och produkterna har levt vidare och är mer populära än någonsin. På Traderas lista över de mest populära varumärkena inom inredning så ligger Upsala-Ekeby på en 15:e plats 2025. Man är därmed ett utav endast två varumärken på listan som inte nytillverkas (det andra är Gefle Porslinsfabrik). Det är ganska fantastiskt: Ingenting har tillverkats av Upsala-Ekeby på över femtio år – men Upsala-Ekeby är trots det ett av de populäraste varumärkena!
Upsala-Ekeby, 1952
För oss idag, och i synnerhet för oss som verkligen uppskattar UE-keramiken, så låter det märkligt men i förordet till Stora Boken om Upsala-Ekeby skriver författaren och redaktören Magnus Palm:
»Upsala-Ekebys lågbrända lergods fick kämpa mot fördomar. Formexpertisen undrade om ‘hötorgskeramiken’ kunde lyftas i nivå med stengodskonst. Men fabrikens konstnärer lyckades driva lergodset, ‘keramikens styvbarn’ till nya höjder av exotisk och abstrakt utrycksfullhet. De prisbilliga varorna hittade hem till folkets hjärta.«
“Hötorgskeramik” och “styvbarn”? Då är det ändå glansperioden under femtiotalet som Palm skriver om då boken fokuserar på efterkrigsproduktionen.
Det är korrekt att fördomarna fanns där men det är också konstigt. I sak skiljer sig ler- och stengods åt - då det görs av olika lertyper och har olika praktiska egenskaper - men den konstnärliga, estetiska potentialen är absolut lika stor för lergods som stengods.
Lergodsets lägre status i historisk tid kan ha olika grunder. Dels upplevdes det konstnärliga stengodset som nytt och modernt när det slog igenom på 1910-talet. Det förknippades med något urbant och modernt. Det kom från Japan, Paris och Köpenhamn. Medan lergodset var almogegods och fabrikerna fanns i Nittsjö, Höganäs, Steninge och, för all del, Uppsala.
Man kan även undra om det inte fanns ett könsperspektiv också. Bland lergodskonstnärerna är många av de allra största namnet kvinnor, både på Ekeby och i stort. Medan det i hög grad var män som dominerade inom stengodset.
Vi får säkert anledning att utveckla den här texten ytterligare. Längre ner finner du korta biografier över några av lergodskonstnärerna på Upsala-Ekeby.
Det konstnärliga lergodset
Lergods från Upsala-Ekeby, S:t Eriks och Gefle Konst. Redan runt förra sekelskiftet gjordes det fantastisk keramik av “ishavsleran”, glacialleran, som all Upsala-Ekeby-keramik består av.
Märta Ankarswärd-Grönvall, egen verkstad & Anna-Lisa Thomson, UE
Lergods från Nittsjö Keramik: Jerk Werkmäster och Erik Mornils
Ingrid Atterberg
En egensinnig uppfinnare
1920-2008 | På Upsala-Ekeby 1944-1963
Atterberg föddes i Härnösand 1920 och kom till Upsala-Ekeby 1944. Hon var synnerligen kreativ och uppfinningsrik.
Till exempel kom hon på en ny teknik för att använda chamotterad lera (lera som blandats med krossad, redan bränd, lera). Den leran är, tack vare krosset, omöjlig att dreja men Atterberg insåg att man kunde dreja fram grundformen och sedan lägga på ett lager chamotterad lera med en spatel.
En annan uppfinning var sintergodset - ett slags stengods gjord av lergodslera. Leran brändes vid så hög temperatur att ytan sintrade, det vill säga smälte, vilket gjorde lergodset lika tätt som stengods. Sintergodset var dock svårt att tillverka och gjordes därför endast i små upplagor.
I små upplagor gjordes även hennes ofta mycket grafiska bidrag till de korta serierna, dvs. serier som gjordes i begränsad upplaga. Apropå det grafiska är det värt att nämna serien Grafika som sägs ha varit hennes svar på säljavdelningens önskemål om ”något med blommor och blad”. Blad fick de men inte så mycket färg!
Sintergods, största vasen i serien
Långsmal vas i serie utan namn, Spiral samt en vas ur de korta serierna, där upplagan per modell är 50 eller 100 stycken.
Ur serien Grafika: vaserna 2083, 2084 och 2085 samt golvvas nr 2086.
Vicke Lindstrand
Glasmästaren och hans menagerie
1904-1983 | På Upsala-Ekeby 1942-1950
Göteborgaren Lindstrand kom till Upsala-Ekeby 1942 som konstnärlig ledare och var bara på bruket i åtta år – men gjorde sannerligen avtryck. Före och efter lergodset arbetade han med glas (på Kosta respektive Orrefors) och målade även på duk och illustrerade böcker.
Lindstrand var mycket produktiv. Hans mest kända skapelse för UE är “Elefanten med stort E” som gjordes i sex olika storlekar och i tre olika färgställningar (officiellt, även om den finns i andra glasyrer också). Tydligen blev den så populär vid tiden att butikerna gömde dem för att kunna sälja annat! Även de två (med dåtidens språkbruk) eskimåerna var en succe med 25 år i tillverkningen.
Han gjorde vaser, fat och hushållskeramik men också många andra sorters djur än elefanter. Några ser du på bilderna till höger. Somliga gjordes i relativt stora upplagor (som zebrorna) medan andra är mycket sällsynta. Flodhästen är en unik, stor skulptur som ägs av Uppsala Konstmuseum men som sorgligt nog inte visas upp. Den är helt klart för fin för att gömmas undan på ett magasin!
Hjördis Oldfors
Ett formfulländat femtiotalsfenomen
1920-2014 | På Upsala-Ekeby 1952-1959
Oldfors var på Upsala-Ekeby 1952-1959. Så det är inte konstigt att allt hon gjorde för fabriken verkligen känns femtiotal. Det hon skapade är grafiskt och har femtiotalets färgskala, från det svartvita till det blekgula.
Hon var en favorit bland säljkåren eftersom hennes serier var så lättsålda till handeln. Så om någon trodde att det fanns ett motsatsförhållande mellan konstnärlig kvalitet och folklighet så kan det därmed avfärdas, här och nu.
Oldfors var mycket bra på serier, dvs. att hitta uttryck som kunde utföras i olika former och storlekar. Här finns Ekeby-klassiker som Poäng, City, Kokos, Trio, Palma och Granit, med flera. Innan Ekeby hade hon egen verkstad i Göteborg under namnet Bränd Form och efter Ekeby, när hon var tillbaka i Göteborg, fortsatte hon att skapa keramik som fri konstnär, men arbetade även med textilkonst och måleri.
Trio, vas nr 5022
Cadiz, fat nr 5114 & skål 5118
Palma, golvvas nr 5134 i olika färgställningar
City, vas nr 5176
Kokos, bonbonjär nr 5023. Sällsynt!
Diagonal, skål nr 5062
Labyrint, fat nr 5198
Harald Pettersson
Jugend på uppländska
1863-1944 | På Upsala-Ekeby 1888-1932
(konstnärlig ledare 1890-1920)
Det är tyvärr inte mycket vi vet om Harald Pettersson. Vi har inte ens kunnat hitta ett foto på honom. (Hör gärna av dig om du har ett!) Han brukar inte finnas med när man listar konstnärer från Upsala-Ekeby.
Vi vet att han anställdes senast 1888 eftersom man hittat signerade objekt från det året. 1890 blev han konstnärlig ledare för det som då hette Ekeby Tegel- och Kakelfabrik, senare Upsala-Ekeby. Han var en duktig dekoratör och målade många dekorer på kakelugnar.
UE är inte kända för sin jugend (eller art nouveau, om du vill) men det gjordes väldigt fina objekt i luckan mellan det historiserande på 1800-talet och rinnglasyrerna på sena 1910-talet. Mycket av det, kanske allt, gjordes av Pettersson.
Helt klart ett ämne för grävande och forskning! På samma sätt som Höganäsbolagets lergods-jugend ”upptäcktes” kan det vara läge att göra samma sak för Ekebys.
Pettersson signerade oftast med “H.P.” med en liten ”klack” på H:et men använde även ett mer elaborerat monogram (se bild). Detta gör att han ibland förväxlas med Hilma Persson-Hjelm som också gjorde lergodsjugend, men i Arvika (se bild på hennes monogram till höger, som jämförelse).
Vas 376 med (sannolikt) unik dekor, ca 1910
Undersida på vasen i grönt med dekor i silver, (över biografin). Text: "3 af 10, 1912”
Undersida på vasen i grönt med dekor i silver (ovanför biografin).
Text: "3 af 10 1912”
Vas nr 448. Omnumrerad 1914 till nr 40.
Vas nr 634
Mari Simmulson
Från Estland till Luthagen
1911-2000 | På Upsala Ekeby 1949-1971
När Simmulson kom till Gustavsberg 1944 så var det som flykting. Tallin bombades och Mari tog sig över havet och hamnade under Wilhelm Kåges vingar på Gustavsbergs fabrik på Värmdö, innan hon 1949 tog sig till Uppsala, där hennes man studerade, och började på Ekeby.
Hon är en av dem som gjorde allra störst avtryck på Upsala-Ekeby. Hon var där i 22 år och designade över 200 (!) serier. Dessutom skapade hon mängder av unika objekt, hushållsgods och annat, som textilier och måleri.
Hon var grafiskt skicklig men kanske allra bäst i motivdekorerna, ofta i form av kvinnor med med inslag av fåglar och växter. Det finns ett slags vemod i hennes stil som påminner om Sylvia Leuchovius (Rörstrand) och Mette Doller (Höganäs) men som samtidigt är hennes egen.
Hennes djur- och människofigurer är också värda att lyfta, inte minst kvinnorna från världens alla hörn. Liksom pojken på sköldpadda, en av de vanligare men inte desto mindre förtjusande för det.
Mycket mer än Paprika
Anna-Lisa Thomson
1905-1952 | På Upsala-Ekeby 1933-1951
Thomson inledde sin karriär inom Uppsala-keramiken på S:t Eriks Lervarufabriker där hon var mellan 1928 och 1933. På Ekeby, under trettiotalet, gjorde hon elegant keramik i rena, grafiska former. Det blev aldrig stelt eller hårt. Det fanns redan då en mjukhet i det tydliga, med blommor, blad, snäckor och annat från havet. Hon hade fritidshus i Grundsund på Västkusten och hämtade massor av inspiration därifrån.
Paprika, hennes största succé, var nyskapande när den kom med sin kombination av glaserad och oglaserad keramik - och samtidigt väldigt Thomson-typisk med sin kombination av grafiskt och levande, med sin bladdekor.
Thomson dog i cancer endast 46 år gammal men lever vidare genom Stiftelsen Anna-Lisa Thomson till minne och de årligt utdelade stipendierna till kvinnliga konstnärer, som bär hennes namn.
Det tillkom ”nytt” gods från henne efter hennes bortgång då fabriken beslutade att göra serien Havsflora där man använde motiv från Spectra-serien på modeller från Paprika-serien.