Inbjuden till dagens möte var Uppsala kommuns kulturdirektör Sten Bernhardsson, som höll ett synnerligen intressant och inspirerande föredrag med titeln “Tankar om och möten med form och keramik”.
Några av dagens fynd samt keramik med blomtema.
FÖRENINGSMÖTE 28 april 2016                               Deltagare ca 44 st
Ordförande överlämnar “Ekebykassen” till dagens gäst
Sten Bernhardsson berättade om de stora världsutställningarnas betydelse för att sprida ny form och design under 1800-talets andra hälft. Vid förra sekelskiftet betydde Ellen Keys skrift ”Skönhet för alla” (1900) och sedan Svenska Slöjdföreningens arbete mycket för att skapa opinion kring frågor, som rörde utvecklingen av hemmet. Den Baltiska utställningen i Malmö 1914, Hemutställningen 1917, Göteborgsutställningen 1923, Parisutställningen 1925 och Stockholmsutställningen 1930 lyfte fram samtida formgivning och gjorde svensk konstindustri känd såväl nationellt som internationellt. Gregor Paulssons skrifter ”Vackrare vardagsvara” (1919) och sedan skriften ”Acceptera” (1931) fungerade som viktiga propagandaskrifter kring angelägna frågor kring formgivning och konstnärens betydelse i industriproduktionen. Under parollen ”Konstnärerna till industrin” startade Svenska Slöjdföreningen en förmedlingsbyrå 1914. Syftet var att förmedla bildkonstnärer och professionella formgivare till Sveriges möbel-, glas- och keramikindustri och andra företag som producerade föremål till såväl det vanliga hemmet som till offentlig miljö. Konstnärer som Edward Hald, Simon Gate, Wilhelm Kåge och Edvin Ollers förmedlades till svensk konstindustri – Orrefors, Kosta och Gustavsberg – under 1910-talet genom slöjdföreningens byrå.  Upsala-Ekeby är också ett bra exempel på industriföretag som tidigt anlitade namnkunniga formgivare och släppte in bildkonstnärer i designprocessen. Företaget hade god kontakt med slöjdföreningen vilket ledde till deltagande i de stora utställningarna i Sverige och utomlands. Via slöjdföreningen kunde man även knyta skickliga formgivare till företaget. Faktum är att Upsala-Ekebys framgångar till stor del kan förklaras av formstarka produkter, som höll en hög konstnärlig kvalitet.
Flera bilder från Sten Bernhardsons föredrag kan du se efter ett klick på Hemutställningen.
Sten Bernardsson presenterade följande intressanta nyhet Uppsala kommun har fått ett erbjudande om att förvärva Grödinge Antik & Designs omfattande samling av keramik från Upsala-Ekeby och S:t Eriks lervarufabriker. Samlingen består av cirka 5 500 föremål och unik dokumentation. Kulturnämnden kommer under våren att ta ställning till erbjudandet.
Tidigare möte Till skåp
Några av dagens fynd samt keramik med blomtema.
Ordförande överlämnar “Ekebykassen” till dagens gäst
Flera bilder från Sten Bernhardsons föredrag kan du se efter ett klick på Hemutställningen.
Sten Bernardsson presenterade följande intressanta nyhet Uppsala kommun har fått ett erbjudande om att förvärva Grödinge Antik & Designs omfattande samling av keramik från Upsala-Ekeby och S:t Eriks lervarufabriker. Samlingen består av cirka 5 500 föremål och unik dokumentation. Kulturnämnden kommer under våren att ta ställning till erbjudandet.”
Sten Bernhardsson berättade om de stora världsutställningarnas betydelse för att sprida ny form och design under 1800-talets andra hälft. Vid förra sekelskiftet betydde Ellen Keys skrift ”Skönhet för alla” (1900) och sedan Svenska Slöjdföreningens arbete mycket för att skapa opinion kring frågor, som rörde utvecklingen av hemmet. Den Baltiska utställningen i Malmö 1914, Hemutställningen 1917, Göteborgsutställningen 1923, Parisutställningen 1925 och Stockholmsutställningen 1930 lyfte fram samtida formgivning och gjorde svensk konstindustri känd såväl nationellt som internationellt. Gregor Paulssons skrifter ”Vackrare vardagsvara” (1919) och sedan skriften ”Acceptera” (1931) fungerade som viktiga propagandaskrifter kring angelägna frågor kring formgivning och konstnärens betydelse i industriproduktionen. Under parollen ”Konstnärerna till industrin” startade Svenska Slöjdföreningen en förmedlingsbyrå 1914. Syftet var att förmedla bildkonstnärer och professionella formgivare till Sveriges möbel-, glas- och keramikindustri och andra företag som producerade föremål till såväl det vanliga hemmet som till offentlig miljö. Konstnärer som Edward Hald, Simon Gate, Wilhelm Kåge och Edvin Ollers förmedlades till svensk konstindustri – Orrefors, Kosta och Gustavsberg – under 1910-talet genom slöjdföreningens byrå.  Upsala-Ekeby är också ett bra exempel på industriföretag som tidigt anlitade namnkunniga formgivare och släppte in bildkonstnärer i designprocessen. Företaget hade god kontakt med slöjdföreningen vilket ledde till deltagande i de stora utställningarna i Sverige och utomlands. Via slöjdföreningen kunde man även knyta skickliga formgivare till företaget. Faktum är att Upsala-Ekebys framgångar till stor del kan förklaras av formstarka produkter, som höll en hög konstnärlig kvalitet.
FÖRENINGSMÖTE 28 april 2016                             Deltagare ca  44 st
Inbjuden till dagens möte var Uppsala kommuns kulturdirektör Sten Bernhardsson, som höll ett synnerligen intressant och inspirerande föredrag med titeln “Tankar om och möten med form och keramik”.
Tidigare möte Till skåp
Inbjuden till dagens möte var Uppsala kommuns kulturdirektör Sten Bernhardsson, som höll ett synnerligen intressant och inspirerande föredrag med titeln “Tankar om och möten med form och keramik”.
Några av dagens fynd samt keramik med blomtema.
FÖRENINGSMÖTE 28 april 2016    Deltagare ca  44 st
Ordförande överlämnar “Ekebykassen” till dagens gäst
Sten Bernhardsson berättade om de stora världsutställningarnas betydelse för att sprida ny form och design under 1800-talets andra hälft. Vid förra sekelskiftet betydde Ellen Keys skrift ”Skönhet för alla” (1900) och sedan Svenska Slöjdföreningens arbete mycket för att skapa opinion kring frågor, som rörde utvecklingen av hemmet. Den Baltiska utställningen i Malmö 1914, Hemutställningen 1917, Göteborgsutställningen 1923, Parisutställningen 1925 och Stockholmsutställningen 1930 lyfte fram samtida formgivning och gjorde svensk konstindustri känd såväl nationellt som internationellt. Gregor Paulssons skrifter ”Vackrare vardagsvara” (1919) och sedan skriften ”Acceptera” (1931) fungerade som viktiga propagandaskrifter kring angelägna frågor kring formgivning och konstnärens betydelse i industriproduktionen. Under parollen ”Konstnärerna till industrin” startade Svenska Slöjdföreningen en förmedlingsbyrå 1914. Syftet var att förmedla bildkonstnärer och professionella formgivare till Sveriges möbel-, glas- och keramikindustri och andra företag som producerade föremål till såväl det vanliga hemmet som till offentlig miljö. Konstnärer som Edward Hald, Simon Gate, Wilhelm Kåge och Edvin Ollers förmedlades till svensk konstindustri – Orrefors, Kosta och Gustavsberg – under 1910-talet genom slöjdföreningens byrå.  Upsala-Ekeby är också ett bra exempel på industriföretag som tidigt anlitade namnkunniga formgivare och släppte in bildkonstnärer i designprocessen. Företaget hade god kontakt med slöjdföreningen vilket ledde till deltagande i de stora utställningarna i Sverige och utomlands. Via slöjdföreningen kunde man även knyta skickliga formgivare till företaget. Faktum är att Upsala-Ekebys framgångar till stor del kan förklaras av formstarka produkter, som höll en hög konstnärlig kvalitet.
Flera bilder från Sten Bernhardsons föredrag kan du se efter ett klick på Hemutställningen.
Sten Bernardsson presenterade följande intressanta nyhet Uppsala kommun har fått ett erbjudande om att förvärva Grödinge Antik & Designs omfattande samling av keramik från Upsala-Ekeby och S:t Eriks lervarufabriker. Samlingen består av cirka 5 500 föremål och unik dokumentation. Kulturnämnden kommer under våren att ta ställning till erbjudandet.
NÄSTA SIDA Till skåp